en tuff dag idag. Först begravning för min farmor som stod mig väldigt nära och har alltid gjort.
Sen skulle man jobba på de.




Jag är inte ledsen men jag kan inte låta bli att gråta ändå.

Jag vet att hon har det bra nu. Hon har fått som hon ville. Hon hade gjort klart sitt i livet och det förstår jag.


Men jag kan inte låta bli att tänka på hur snabbt tiden har gått alla dessa år. Alla gånger hon passade oss, Alla gånger hon blev jätte arg på mig och Alex för vi bråka så mkt men hon blev alltid glad lika fort.
Alla dessa år är det som får mig att gråta veta att man inte kan spola tbx tid så jag får vara liten igen.






Fy tänk att man vet att det inte blir den sista begravning man går på att man vet att man måste gå på minst tre till är läskigt.






Ha det så bra.



Livets gång. Snart når den oss också.




Tagen i Sigtuna idag.